Den som först kom på eller satte homeopatin i system var Samuel Hahnemann. (1755 – 1843) Han var en tysk läkare och vetenskapsman som gick sin egen väg.

På den tiden ansåg man att sjukdom skulle botas genom att t.ex. åderlåta eller genom att ge starka kräkningsmedel för att få ”det onda” att försvinna ur kroppen. Hahnemann insåg att patienten inte blev bättre utan snarare svagare efter sådan behandling.

Han tyckte inte att han kunde vara med om sådana behandlingsmetoder, så för att försörja familjen så översatte han medicinska böcker. Han ifrågasatte även inom detta område och skrev tillägg osv.

När han översatte en bok av den skotske läkaren Cullen stod det bl.a. att kinin kunde bota malaria. Han började fundera på varför det var så och beslöt att testa kinin på sig själv. Till sin förvåning så fick han malarialiknande symtom efter att ha tagit kinin en tid. Han gjorde om försöket flera gånger, det blev alltid samma resultat. Då började han förstå att ett medel kunde bota samma symtom som det framkallade på en frisk person.

Detta blev en början till vidare försök med många andra ämnen. För att komma ifrån skadliga effekter av medlen så spädde han ut dem och behandlade dem på ett särskilt sätt. Den homeopatiska medicinen kommer från växt-, djur-, och mineralriket.

Ordet homeopati kommer från de grekiska orden ”homoios” som betyder lik eller liknande och ”pathos” som betyder sjukdom, alltså liknande sjukdom. Det är homeopatins grundprincip. Man ska ge den medicin som ger de mest liknande symtomen på en frisk person som tar medlet en längre tid. (Symtomen försvinner givetvis om man slutar ta medlet!)

Djur har visat sig svara lika bra eller i vissa fall bättre på homeopatisk behandling än människor.